MARSHORGSM

   you don't know me and you don't even care.

jag har faktiskt absolut ingenting att skriva... hjärnan är helt tom. har absolut inga tankar. har ingen aning om hur jag mår och hur jag inte mår. jag har ingen aning alls. om någonting.

Tonight will pass us by
as we're breathing in this moon-lit air
Tonight will pass us by
as the world it seems to disappear
but I'm asleep at the wheel

/ j m n

i just can't stop crying. every night. i just cry myself to sleep.

jag klarar inte mer. den här hjälplösa känslan. jag kan inte göra någonting för att få dig att må bra. jag hatar att du mår dåligt. det enda jag vill är att du ska må bra. skulle offra livet för det. du är livet.

känner mig helt tom. allt känns helt meningslöst. skulle lika bra kunna försvinna. allt känns meningslöst när jag vet att du inte älskar mig så som jag älskar dig.

kommer det nånsin bli vi två?

underbar låt. sitter och gråter till den: An angel - Declan Galbraith
"But there's danger in the air
Tryin' so hard to be unfair
Danger's in the air
Tryin' so hard to give us a scare
But were not afraid"


/ j m n

skolan tar död på mig. jag orkar inte. jag känner mig helt värdelös där. jag klarar inte av att plugga. orkar inte anstränga hjärnan. jag får bara panik när jag inte kan något. värsta ångesten. alla mina kompisar kan allting känns det som. och jag ingenting. sitter och skriker inombords på lektionerna men ingen ser det. ingen ser hur hjärnan och magen skrynklar ihop sig till små papperbollar som man skulle kunna kaste i soptunnan. jag känner mig så värdelös på allt. känns som att jag inte duger till någonting. jag vill inte va här mer. jag vill springa och aldrig komma tillbaka. springa ifrån verkligeheten. springa tills benen viker sig på mig. tills jag inte får någon luft mer. tills jag bara kan ligga ner på marken helt utmattad i kroppen. då allt man behöver tänka på är att fortsätta andas. jag vill bort här ifrån. NU....



/ j m n

natten blir aldrig den samma.
alla skriken som som göms under kudden.
alla händer som drar i en.
sliter i sönder en.
mörkret som smider planer om att långsamt strypa en.
aldrig blir natten den samma.


/ j m n

.

Fru ligger på sjukhus och jag har ingen aning om varför. jag vet att hon har varit depprimerad och det är säkert därför. men jag är så jävla rädd att hon har skadat sig själv . faaaaaaaaan:'(


det värsta är att jag egentligen är lite avundsjuk på henne. jag hade också velat hamna på sjukhus. få ligga där nästan medvetslös i det rena vita rummet. ett rum helt utan känslor. få ligga där och inte behöva tänka på nånting.


återfall - jag vill se blodet rinna ner från min arm igen. jag vill känna det vassa bladet mot min hud. känna hur det sticker till i hela armen och få känna den känslan när man spänner hela kroppen för att sedan kunna slappna av och känna sig helt utmattad. bara få sitta där på golvet och känna blodet rinna längs med armen. känna hur alla tankar bara flyger ut ur huvudet. få bort allt. förblöda så man blir helt vit i ansiktet. kanske svimma och förlora allt i huvudet. bara ligga där och höra musiken i huvudet. komma till en egen värld. jag vill....

/ j m n

allt började i början av åttan. allt blev för jobbigt. det blev för mycket press i skolan. det blev för mycket press där hemma. allt blev för mycket.
det var då rösten kom. och dom där tankarna. den där rösten som sa "du räcker inte till. du är värdelös."
och dom där tankarna om att ta livet av sig. dom kom ständigt. i skolan, där hemma. till och med när jag träffade mina vänner.
jag började gråta mig själv till sömn nästan varje kväll.
mina föräldrar fattade inte vad det var för fel. men jag berättade i och för sig ingenting. jag berättade inte att allt jag ville var att försvinna. att läman denna världen bakom mig.
jag pratade med dom två om det. dom bästa. och fick reda på att dom kände samma sak. jag kände en lättnad av att inte vara själv och känna så. att jag inte var den enda som ville dö. jag kände mig inte lika konstig som jag hade gjort innan. för det var det jag gjorde. tyckte att jag var konstig för att jag ville dö och för att jag inte va glad.
skolan blev ännu jobbigare och det blev alldeles för utmattande att va på lektionerna så vi tre gick alltid där ifrån. vi gjorde endå ingenting. jag satt alltid i min egen värld och drömde mig bort.
det blev för jobbigt hemma och jag började skära mig själv. det var det enda sättet att komma bort från allt. hela min kropp fokuserade på smärtan och jag glömde bort allt i min omgivning.
det hände ofta att jag skar mig. till och med i skolan.
vi tre bestämde oss för att lämna livet.
vi tog tabletter hemifrån. inte jätte många men det blev nog ungefär 15 var. både alvedoner och några andra.
vi gick in på toaletten o skolan. jag svalde tablett efter tablett. en gång var jag nära på att spy upp allt igen.
men sen gick det bra. ungefär en timme gick men ingenting hände. jag kände mig bara lite yr men inte något allvarligt liksom.
min mamma kom. på något sätt hade hon fått reda på vad vi hade tänkt göra. jag berättade för henne att vi hade tagit tabletter.
vi åkte till doktorn men han sa att allt verkade bra.
jag kände mig extremt misslyckad. jag klarade inte ens av att ta livet av mig. vad var det för fel på mig?
jag fick börja gå till en psykolog.
efter ett tag verkade jag må bättre. jag kändemig gladare och jag slutade gå till psykologen.
allt lugnade ner sig och alla vi tre verkade må bättre.
tills i början av 9an. då kom rösten och tankarna tillbaka och skärsåren började bli fler igen.
mina föräldrar såg det och jag fick gå till psykologen igen.
men jag ville inte sluta skära mig. det blev ett beroende. en trygghet.
jag fick börja skära mig på benen så att mina föräldrar inte skulle se det.
men efter väldigt länge. flera månader, slutade jag.
jag vet inte varför.
jag ville inte längre bara.
jag började må bra igen. jag blev gladare.
jag har fortfarande tankar om att skära mig men jag gör det inte längre.
vågar inte på något sätt.
men jag tycker ändå att det hade varit lättare att dö.

/ j m n

Sluta säga att jag är söt. Sluta säga att jag är vacker. Jag vet att det inte stämmer. Och även om ni tycker det kommer ni inte få mig att tycka det. Ni säger:
"Åh du är så snygg"... "Du är söt"...
jaha? och? vad fan hjälper det mig?
Jag vet att jag är ful. jag tycker att jag är för ful och äcklig för att leva.
Där sitter en röst i huvudet på mig som hela tiden påminner mig om hur jävla ful jag är.
jag hör hela tiden orden när jag ser mig själv i speglen.
"du är så ful"
Det kommer aldrig hjälpa hur mycket ni än säger det. jag är missnöjd med mig själv. då hjälper det inte med hur många som säger att jag ser bra ut. Jag tycker ju inte det.
och även om jag blir pirrig i magen eller röd om kinderna när ni säger att jag är söt så kommer alltid den rösten i huvudet "du vet att dom bara ljuger för du är så jävla ful."
Sluta....

/ j m n

i will sleep the day away just to make the time go faster....


jag kommer bli ett med sängen. det är den enda platsen jag känner mig lugn och säker på. ingenting kan komma åt mig i sängen. ingen kan skada mig. inga ord kan ta isönder min hjärna och mitt hjärta. i sängen är jag säker. där kan jag ligga och gömma mig. gömma mig från verkligeheten. gömma mig från allt det hemska som kommer hända om jag stiger upp. undvika att bli sårad. jag klarar inte av att bli sårad. jag klarar inte av att bråka eller gråta. klarar nästan inte av att prata. hade jag kunnat hade jag legat kvar i sängen tills jag somnade och aldrig vaknade. gått i ide eller nått.
jag hde velat vara en björn. sova hela vintern. vintern är så jobbig. den är så depprimarande. helt grått och tråkigt. inte konstigt att alla är så deppiga. och om en blir deppig drar den med alla andra i sin omgivning. jag vill inte få mina vänner att bli deppiga. därför försöker jag vara så glad jag kan när jag är med dom. men all min energi tar slut då så när jag kommer hem blir jag sur och deppig och helt osocial. och då blir mina föräldrar sura och klagar på att jag är osocial och sur i huvet och då blir jag ännu mer depprimerad. det är då jag drar mig till min säng och bara ligger och lyssnar på musik. drömmer mig bort till andra världar där allt är så lätt. där det inte finns några problem.
jag längtar till sommaren. då man kan vara ute hela tiden och slippa tänka så mkt. nu kan man inte va ute för det är för kallt. så då tänker man jätte mycket på allt jobbigt. på sommaren kan man springa barfota i gräset hela dagen eller ligga i havet och höra vågornas brus. eller gå på stranden och äta en glass. en kulglass med en kula. päronsmak. just nu är det min favorit.
jag vill ha sommar nu.

/ j m n

I hate the way you talk to me,

and the way you cut your hair.

I hate the way you drive my car,

I hate it when you stare.

I hate your big dumb combat boots

and the way you read my mind.

I hate you so much it makes me sick,

it even makes me rhyme.

I hate the way you're always right,

I hate it when you lie.

I hate it when you make me laugh,

even worse when you make me cry.

I hate it when you're not around,

and the fact that you didn't call.

But mostly I hate the way I don't hate you,

not even close...

not even a little bit...

not even at all.



/ j m n

jag klarar inte av detta. all jävla press. vad fan ska jag gå på för gymnasie? jag har fan ingen aning. osse det här fucking jävla dåliga självförtroendet. palla de. palla att jag verkligen hatar mig sjl och att jag egentligen bara vill dö. palla att jag gråter varje kväll utan anledning. palla att jag börjara gråta bara för att du e kaxig i telefon. palla att älska någon man aldrig har träffat och som man tvivlar på e den han utger sig för att vara. och palla att bli så jävla lessen bara för att denna personen aldrig säger att man e vacker eller söt längre. eller knappt säger att han älskar mig. palla att man får en stor klump i halsen. och det stror svarta hålet som kommer tillbaka nu igen. vad fan e de bra för? och orka att jag fortfarande saknar han den andra. ååh HATA MIG!

/ j m n

Låt mig försvinna till min egen värld.
Låt mig få förintas av mörkret och lösas upp till små partiklar som ingen ser.
Låt mig få ligga ner och gråta tills jag försvinner.
Gråta tills det inte finns något kvar av mig. Låt mig få gömma mig i garderoben.
Gömma mig från alla kalla ord som inte betyder någonting.
Gömma mig från alla blickar som säger att man är värdelös.
Låt mig få vara ingenting.

/ j m n

dt räcker nu. vrf ska jag finnas när allt bara blir fel? och allt jag kan tänka på e han. vrf i helvete tänker jag på den idioten? han playa mig bara ju. vrf vill jag ha han? vrf kan jag inte bara DÖÖÖ?

ååw. vrf ville han inte ha mig? :'(

/ j m n

och jag har totalt sabbat ALLT. du e säkert sjukt sur på mig nu.
men vafan du blev sur på något jag inte kunde hjälpa.
sen bara råka jag ljuga lite för att du inte skulle bli surare.
men ååh. fuck this. jag tänker verkligen INTE gå i skolan resten av veckan.
pallar inte. vill fan bara dö eller försvinna eller nått. vågar fan inte se dig i ögonen.
skäms så in i helvete. förlåt. jag kan ju inte göra nått annat än att säga förlåt.
ååh suck. rolig födelsedag dt kmr bli :(


/ j m n

aargh den här jävla kärleken. jag förstår mig inte på den. vad fan e den bra för. den finns bara för att folk ska bli lessna. den gör bara folk galna och depprimerade. den e fan värdelös. man bara tror att man ska få lite kärlek men nä då vill inte den personen ge en de. :(  eller så e dt bara ingen som vill ha mig :( men liksom den slutar ju typ aldrig bra. den får bara en att bi så överlycklig först o sen bara tar den allt och lämnar en ensam kvar.

gaah FUCK FUCKING FUCK KÄRLEK


kärlek vem fan kom på den leken
det finns ingenting som heter så
så fuck kärleken
man blir bara sviken
om o om igen
de finns inget bra med denna dumma kärleken


/ j m n