hat
Hatet växer. Kärleken försvinner. Känslan om att vara övergiven växer inom kroppen. Vännerna sviker. Familjen lyssnar inte. Mörkret smyger upp sig bakom mig. Väntar på rätt tillfälle för att attakera mig. Tränga sig in i mig och tar över min själ. Skriken från mig hörs inte. Orden försvinner i munnen. Jag kan inte tala. Jag kan inte höra. Omvärlden försvinner och allt jag hör är mina egna snabba andetag. Andetag som jag vet snart kommer tystna och aldrig höras igen. Mina ben viker sig under kroppen. Jag kan inte bära mig själv. Ligger som en hjälplös docka på marken. Kinderna är inte längre lönt att torka. Det rinner hela tiden fler tårar. Fast det känns inte längre som tårar av vatten. Snarare som tårar av blod. Känner järnsmaken på tungen när det rinner en tår längst med min överläpp. Hjälplös och övergiven. orden ekar i mitt huvud.
/ J M N
