MARSHORGSM

Jag känner mig äcklad av allt. jag vill inte äta för maten äcklar mig. vill bara spy upp allt igen. det känns som maten kryper i magen på mig när jag ätit. som att maten vill äta upp mig innifrån. jag blir äcklad av alla männsikor. att dom går där och lever i en "perfekt" värld. att dom drömmer så mycket. tror så mycket. att dom tittar på mig. SLUTA TITTA PÅ MIG. jag hatar att känna mig uttittad. låt mig bara va. låt mig få gå i min ensamhet utan att ni ska stirra ut mig i en gränd där jag långsamt kan förintas. precis som ni vill. utrota mig. jag är som ett äckligt litet djur som alla blir äcklad av. som alla vill utrota. ett djur som lever i ensamhet.
jag är äcklad av mig själv. när jag tänker på mig själv och allt jag gör. att jag lever så känns det som att jag måste stoppa fingrarna i halsen och spy upp allt innehåll inom mig så att jag nästan inte finns kvar. allt som blir kvar är ett tomt skal. att jag finns äcklar mig. jag är en av dom som vill utrota mig. jag är att sådant äckligt litet djur som alla inklusive mig själv vill utrota.
fan. gå ni där och lev era "perfekta" liv. men under skalet vet jag att ni bara är kött och ben. ni är så lätta att ta död på. en knuff och ni ramlar ner i marken och försvinner. vi är alla bara människor. vi ska alla dö. och alla vet om det. så det spelar väl ingen roll om några, t ex jag, dör i förtid. livet är ju bara en annan form av döden. man kommer ju vara död fan så mycket längre än man ska leva. så varför måste man leva?
samtidigt är jag rädd för att dö. för att missa allt. tänk om det händer något som kan få mig att må bättre liksom. jag missar ju det om jag försvinner.



allt är en ända stor teater.. finns det något som "den rätta vägen" ?

          / J M N